Väskbegär

Skrivet 2008-07-31 Klockan 17:26:37

Jag är ingen sådan där märkestjej, det mesta går om det ser bra ut. Men gällande väskor så är Friis & co ett krav och jag vet inte varför. Deras väskor är väl inte särskilt utstickande egentligen, med tanke på att det finns så stört många konkurrenter. Jag har i alla fall lyckats samla på mig tre Friis-väskor och är sugen på en fjärde nu till hösten. Funderar på att beställa den mörkt kornblåa lackväskan, fan vad läcker den är! Men svår att matcha plagg till.. Den svarta är också tuff..

   
      


Vilken är din bästa fyllebild?

Skrivet 2008-07-30 Klockan 22:15:08



Morgontrött? Det ska vi ändra på...

Skrivet 2008-07-30 Klockan 21:22:52

Ett tips till alla morgontrötta som läser min blogg, välj denna låt som alarmsignal på mobilen så garanterar jag att ni panikartat kommer att hoppa ur sängen inom tio sekunder för att stänga av oväsenet. En bra start på dagen, pigg och alert!

 
Need, therapy, therapy, advertising causes need!


Need more friends with wings

Skrivet 2008-07-30 Klockan 17:45:39

Alright, jag blir hemma i skit-Örebro v. 33! Kan inte förstå att jag var så dum att jag tackade nej till en vecka innan jag ens hade börjat på jobbet. What a fucking waste. Nästa gång jag planerar någonting ska jag fan ha ett kontrakt på saken. Det roligaste är att vanligtvis brukar man ställa in resor på grund av dålig ekonomi, men så är inte fallet för mig. Jag har gott om pengar undansparade, men ingen att åka med. Benja har nyss varit iväg, en kompis ska åka till Grekland med sin pojkvän, en annan vill ta det lugnt innan skolan börjar, en tredje ska börja plugga och har redan flängt runt hela sommaren. Jag måste skaffa nya kompisar helt enkelt!


Benja, ingen är som du. Du har aldrig varit falsk och svikit mitt förtroende. Du vårdar en relation ömt, som alla borde göra. Jag tror att du är den enda som verkligen uppskattar mig på det sättet jag förtjänar, de egenskaper som alla killar borde ha. Man ska inte nöja sig med något annat än det bästa!


De som anstränger sig till max för att vara original, är de som faller som kopior

Skrivet 2008-07-29 Klockan 19:38:06

Först vill jag börja med att sända en tanke till min arbetskamrat, A. Igår krockade hon med en bilist när hon cyklade hem genom Holmen. Som tur var fick hon lindrigare skador och kunde åka hem från sjukhuset idag. Om hon kommer imorgon kommer det att bli öppen frågestund i fikarummet, typ.


Jag låter mig inspireras av allt och inget. Musik, kompisar, trender, bloggar, naturen, personligheter.. Som den kreativa individen jag faktiskt är så ser jag möjligheter och visioner i det mest otänkbara och jag tackar för den gåvan. Att låta sig inspireras och göra något till sitt eget är bara bra för ens egna kreativa utveckling, men att kopiera något rakt av, vad fan är det om? Jag själv skulle skämmas om jag hade "snott" något från någon närstående och bara låtsas om att ingenting hade hänt. Så är det med all kreativ konst och skapande såsom dans, musik och texter. Det är smickrande att se att man själv är en inspirationskälla för vissa och se att mina "verk" faktiskt betyder något. Men när någon rent av kopierar ett danssteg, en åsikt från bloggen eller något man sagt så är det inte alls lika smickrande längre. Det hela ersätts istället med en kränkande känsla som kan liknas vid av att ha blivit utsatt för ett brott, en stöld. Visst, folk som har koll kommer självklart att genomskåda dessa "kopior", men känslan av att någon rider på mitt intellekt, min kreativitet är obehaglig. Att ha inspirerat någon är en stor känsla, men när det känns som att en person försöker anamma ens åsikter/uttrycksform/dansstil/musiksmak för att försöka leva ens liv är det inte OK. Då rekommenderar jag starkt att hitta sin egen nisch, because nobody likes a copycat. Detta är inga divafasoner, utan ren irritation som jag behövde få ur mig.

Ha en bra dag och fortsätt inspireras!



Viktigt att tänka på när solen ligger på

Skrivet 2008-07-25 Klockan 15:48:11

För er som har lika slitet och risigt hår som mig, vill jag tipsa om en underbar inpackning från Ref, Ref Treatment 551. Jag har verkligen fått lära mig vikten av att vårda sitt hår, efter två blekningar är mitt överhår som svinto. I alla fall, 551:an gör håret följsamt och glansigt utan att tynga ner det. Ref har olika hårprodukter där man kan välja vad som är viktigast för sitt hår, vårdande, glans och volym. Det är svårt att se på bilden, men 551:an jobbar mest med glansen och det vårdande, inte volymen. Det har jag nog som det är, eller vad säger ni? Den har en ljuvlig doft av persika och om ni har druckit persiko-mango teet från Lipton så är det ungefär så inpackningen luktar. Priset varierar, men ligger på lite över 200. Dyrt, men en bra investering för håret!


Usch, idag har jag mått dåligt och varit hemma från jobbet. Är varm, matt och huvudet värker. Blir jag inte bättre framåt kvällen så blir väl utgången inställd också.. Synd när det är så fint ute! Ha en skön helg i alla fall och utnyttja soltimmarna till max!



Stört jobbig dag

Skrivet 2008-07-24 Klockan 21:36:29

Jag hade världens mastodontmigrän idag på jobbet, så det var vara att ta ett par Panodil och lägga sig i vilorummet. Där sov jag i hela två timmar, rätt sjukt. Ni tittar på tjejen som aldrig har huvudvärk, utan överdrift. Aldrig. Har jag ont någonstans så är det magen, inte huvudet. Det började med ett lätt illamående så fort jag klev ur sängen imorse men det viftade jag bort. Usch, jag har aldrig haft migrän tidigare och vill aldrig ha det igen. Vet inte vad det är för fel på mig, sedan började jag svettas också. Efter jobbet cyklade jag till ICA för att köpa en kalldrucken cappucino. La jag mig i parken trots att jag mådde skit och hade behövt legat inne och vilat. Så jävla typiskt när det är typ rekordvärme här. Vid sju var jag hemma åter och fattade ett dåligt beslut, att promenera till ICA och tillbaka när jag skulle handla. Dessvärre tänkte jag inte på att jag inte hade ätit på en sisådär sju timmar. Jag gick trots att jag inte orkade, mina händer skakade och jag trodde att benen skulle vika sig under mig. Det tog mig en hel timme fram och tillbaka, jag är helt slut. Får se om jag orkar ta mig till jobbet imorgon.. Fan, jag vill inte dra på mig något nu, imorgon ska jag ut och jag slutar jobba om två veckor.. Äsch, det löser sig. Nu blir det en cigg och lite sims-spelande, cya



Till min älskade

Skrivet 2008-07-23 Klockan 23:36:47


Älskling, kom hem nu! Jag står inte ut..




19 år och lastgammal

Skrivet 2008-07-23 Klockan 22:54:16

Efter att ha tillbringat dryga två timmar i den stekande solen beslöt jag och Becca oss för att ta en promenix till stan, för att ta vara på den sällsynt fina sommarkvällen. När vi närmade oss Olof Palmes Torg började jag känna lukten. Tuggummi. Fejkfylla. Starka, söta parfymdofter. Blekmedel. Det osade fjortis. Sedan kom jag på att det var RIX FM-festivalen och då föll alla bitar på plats. Jag hade ett riktigt abstinenssug efter en Kaffe cool (espresso, is och milkshake), så vi drog till McDonalds och ställde oss i kön. Under de tio minuterna vi väntade hann jag se fler misslyckade och vidriga löshårstussar på diverse tonårsbrudar än vad jag någonsin kommer att se under hela min livstid. Det kanske bara är jag, men åttaklassarnas resonemang verkar vara något i stil med "ju mer syntetigt syntetlöshår som ser ut som en hästman, desto bätte". Fuck naturligt liksom.. Sedan ståendes på andra sidan, så nära fjortisarna men ändå så lång bort, har vi emokidsen. Just nu råder det emo-invasion i Örebro, idag var våghustorget fyllt av vandrande nåldynor med kråkbon på huvudet och alldeles för mycket kajal .

I vilket fall så kunde man inte hjälpa att känna sig lastgammal. Jag och Becca satt på två av våghustorgets alla bänkar och såg ut över kalabaliken. Trots att man gärna rätade på ryggen lite extra och satte näsan i vädret kunde jag inte låta bli att känna en viss avund till det där översminkade tjejgänget som stod och fnissade i en klunga med en folköl som vandrade runt. Jag tänkte "Fan, vad roligt dem har". För vissa är RIX FM-festivalen ett evenemang som setts fram emot i flera veckors tid. Kommer man någonsin uppleva samma höga dos av extas och förväntan i hela sitt liv? Nästa gång ni ser ett gäng av just dessa fjortisar - tänk om och tänk tillbaka på dina egna minnen som du gärna ler lite extra åt.



En skön stund i parken - trodde jag..

Skrivet 2008-07-22 Klockan 18:33:46

Idag skyndade jag hem efter jobbet för att unna mig lite Bellatid, ni vet, sådant som förgyller vardagarna. I mitt fall är det att jobba-på-brännan-på-gräset-i-parken-och-läsa-i-min-bok-och-allmänt-njuta-av-lugnet. Jag kokade kaffe och hällde i termosen, satte på mig bikinin, tog med mitt stora badlakan och gick ner till "mitt" ställe på gräset i den stora parken. Jag hade legat i ungefär tjugo minuter, en halvtimma innan smset kom. Kul. Det som vi hade planerat hela sommaren och som jag har sparat pengar till gick åt helvete. En utomlandsresa har jag redan hunnit radera ut från mina förhoppningar, men jag hade åtminstone hoppats på det här, nästan tagit det för givet. För det är väl en skyldighet som vän när man har planerat en resa ihop? Eller? Inte vet jag, jag kanske helt enkelt är för snäll. Ilskan växte fram alltefter som tankarna gick runt och jag svarade på mina egna frågor i huvudet. Inte OK. Jag känner mig blåst och lämnad i sticket. Den senaste tiden har varit tuff för oss båda och just detta hade tänt en liten låga inom mig, den låga som får mig att gå upp till jobbet varje morgon under den här jävla sommaren. Att man i slutändan kommer att få uppleva något så härligt som gör att det är värt mödan och allt slit man har fått utstå. Men nu känns det lite "So long sucker" från den sidan. Det är dålig stil helt enkelt och det står jag för. Jag har sparat i flera månader för att kunna åka iväg v.33, som det var planerat i flera flera veckors tid. Hade det varit jag så hade jag aldrig lämnat min vän i sticket. Inte om det var jag som hade bangat.. Jag behövde inte det här, inte nu.

Någon som vill hänga på mig någonstans v.33, var som helst? Alla förslag är välkomna!


  


Två generationer

Skrivet 2008-07-21 Klockan 22:49:46

Idag var jag hos mormor och fick lite bilder på mamma som liten, har i princip inga bilder på henne över huvudtaget. Ser ni några likheter mellan mor och dotter?


 
                             Katarina?


                                Isabelle?


Hemmafrun talar ut

Skrivet 2008-07-20 Klockan 18:24:46

Minns ni när man var liten, vilken separationsångest man kunde hade för simpla vardagssaker? Som när man till exempel blev hämtad av mamma på dagis och började gråta för att man hade haft så roligt, när man trodde att man aldrig skulle uppleva samma nivå av glädje och lycka igen? Så har jag känt de senaste tre dagarna inför Benjas frånvaro. Han ska ju bara vara borta i en vecka, ändå har jag gråtit kopiösa mängder som om vi skulle vara borta från varandra i ett halvår. Jag känner mig som en liten barnrumpa och vet faktiskt inte vad det beror på. Den senaste tiden har visserligen varit tuff, men det är ingenting om vad jag har varit med om tidigare i mitt liv. Fan, jag älskar verkligen den killen. Gud vad smörigt.. Men det är faktiskt så. För första gången i mitt liv är jag beroende av en kille - och vem hade trott det? Bella som aldrig nöjer sig med någon och alltid avfärdar, av rädsla för att bli sviken. He's a keeper :)


Två av mina vänner går igenom en väldigt jobbig fas just nu i kärlekslivet och jag lider verkligen med er. Det ni båda upplever nu är verkligen rena helvetet, jag kan inte säga något annat mer än att det blir bättre och att det faktiskt alltid löser sig. För det gör det på något sätt, oavsett hur allt slutar.



P.s det är kul att cykla i regnet. På den torra fläcken hade jag haft en tröja över.



Kan inte bloggandet bara handla om att skriva?

Skrivet 2008-07-20 Klockan 13:32:54

Jaja, nu vet jag ett yrke jag inte är ämnad för. Webbdesigner! Igår lyckades jag ändra om stilmallen fast det inte var meningen. De har tydligen tagit bort förhandsgranska-funktionen här på blogg.se. Skit. Min bakgrundsbild ser dessutom förjävlig ut, den går kant i kant. I need some proffessional help over here!


Rekord och shopping. Och kanske shoppingrekord.

Skrivet 2008-07-19 Klockan 17:46:31

I torsdags nådde jag toppen i besökare här på bloggen, kanske för att jag skrev två inlägg på en och samma dag. Jag brukar oftast undvika att skriva fler än en om dagen, för jag vill att ni ska läsa precis allt jag skriver utan att missa något.. Men det gick tydligen hem! Nu ska jag hem till Benja, imorgon drar han på roadtrip och jag har verkligen jätteångest. Jag har inte insett hur beroende jag är av hans sällskap förrän nu, lite skrämmande. Å andra sidan kan jag ta ut lite Bella-tid som bland annat innefattar fika med diverse vänner man aldrig hinner med nowadays, ta mig tid till att fixa håret på vardagarna, städa lägenheten, lägga ansiktsmasker. Ja. Med andra ord hitta tidsfördriv som substitut för Benja.

Under veckan har jag ägnat mig åt lite shopping som ni ska få ta del av, både från stan och Marieberg. Om någon bryr sig det vill säga..



Midjekjol/top med ett bälte jag fått av söta Ida. Jeans-
jackan är Beccas.



Beiga chinos som jag funderat på att köpa i princip hela våren. Idag tog jag steget.



 
Troligen Örebros fulaste skor just nu. Vad är grejen med metallklumpen till klack?
Men det förvånar mig inte om några av Örebros wannabe-fashionista-brudar har lagt märke
till dess originalitet och tänkt att de troligtvis kommer vara ensamma
om att ha dem i skit-Örebro. Wow.



Dagens rekommendation: Släpp loss till Sexy Back framför spegeln och boosta självförtroendet!

Skrivet 2008-07-17 Klockan 16:32:34

Detta inlägg tillägnar jag till alla som inte vanligtvis sysslar med dans på den nivån att man faktiskt går på en danskurs. Dessa moves kan jag liksom visualisera framför mig på någon rolig typ som infinner sig på Klaras dansgolv. Jag vet att alla ni har någon gång satt på en skön låt och släppt loss i er ensamhet framför spegeln (paret i klippet kanske också egentligen skulle ha hållt detta för sig själva). Men visst blir man på bra humör?



P.s Ninas bilddagbok gav mig inspiration till detta inlägg


En riktig vän får dig att våga

Skrivet 2008-07-17 Klockan 15:57:23




Tack reeeeeeb för att du peppade mig till att prata med M. Du är fan riktigt kass när det gäller ditt egna sociala liv, men när det kommer till andra så är du en riktig människokännare. I have to give you credit for that one.. Jag gick dit med noll ork i varken kroppen eller sinnet och förberedde mig på det värsta. Jag gick dit och samlade dem i köket med världens klump i magen, var rädd för deras reaktioner, om de skulle bli upprörda eller arga för att jag ville prata om det. Men dem båda la korten på bordet och jag bara släppte ut allt. Kramade om honom och uttryckte min rädsla för döden och talade för första gången om hur mycket jag älskar honom. Man ska inte hålla in på sina känslor som involverar andra människor. Det är svårt att öppna sig och visa sig sårbar för personer man vanligtvis inte pratar så mycket mer. Men det var bara så skönt, han höll mig i sin famn och jag lät tårarna flöda. Trots omständigheterna kände jag mig så trygg där, i hans famn. Alla grät, fast han ville inte visa det. Han torkade sina tårar diskret. För er som läser och inte vet vad allt handlar om så vill jag inte "göra det officiellt" för hans skull. Jag har inget emot att prata om det, ni kommer att få reda på allt i sinom tid.

Det är sorgligt att vi kommer varandra nära nu, så nära slutet. Jag har haft honom i hela mitt liv utan att riktigt tagit mig tid till att lära känna honom. Efter det där samtalet förändrades allt. Jag vill bara inte hålla inne på mina tankar och känslor som rör honom, en dag är det för sent. Tänk på det, snälla ni! Ta ingen för givet. Jag håller mig till mina visdomsord, man kan aldrig säga att man älskar någon för mycket.


Ni har väl inte missat mr. Popper, Robert Murraine?

Skrivet 2008-07-16 Klockan 20:03:19

Jag brukar rynka lite på näsan åt So U Think U Can Dance för att dansarna blir överexposerade och överskattade. Men den här killen är verkligen en riktig entertainer. Fatta vilken kroppskontroll människan har! Han ser ut att ha koll på varenda liten muskel i sin kropp.
 


Am I supposed to carry this load all by myself?

Skrivet 2008-07-14 Klockan 13:41:29

Idag jobbade jag i en och en halv timma, sedan klarade jag inte mer. Åkte hem runt tjugo i nio och kröp ner hos älsklingen, grät ut. Han tröstade mig och lät mig somna in mot hans bröst.. Vet inte vad jag skulle göra utan min Benja.. Jag känner mig tom och grå. Idag skulle jag lika gärna kunna vara.. Inte vet jag.. Död? Jag känner mig som luft. Funderar på att dra mig upp mot stan, men egentligen orkar jag inte eller vill inte heller för den delen. Har sådan ångest för att jag har missat en arbetsdag, jag är ju inte sjuk. Bara jävligt förstörd..


Jag måste flytta från Ladugårdsängen.. Får fan panik


Jag är så himla arg på M. Hon beslutade sig för att lämna beskedet till mig. Ändå väntar hon sig att jag ska klara mig igenom det här alldeles ensam. Jävligt ogenomtänkt.. Fan


HELVETEHELVETEHELVETE!!

Skrivet 2008-07-13 Klockan 22:35:53

Det här var verkligen droppen som fick bägaren att rinna över. Jag trodde att jag skulle slippa att sitta och gråta på några dagar i alla fall, men så blev det inte. Fan, jävla klant! Vad tänkte du med när du skrev en sak till henne, men sa en annan till mig? Helvete vad småsaker kan förstöra på det hela stora. Det skulle kunnat ha varit fysiskt så jag får väl vara glad för att det bara var en sådan liten sak. Varför skulle han vilja ge mig sådant nu, just nu?! När jag går på bristningsgränsen, varför skulle han vilja göra mig illa så. Jag hatar tårar, jag hatar att gråta. Jag hatar att gråta för hans skull, FAN!


Blunda

Skrivet 2008-07-13 Klockan 19:34:03

Mamma ringde igår och gjorde någonting som i mina ögon är bland det finaste en individ kan göra för en annan. Hon tackade mig för att jag hade funnits i hennes liv. Till en början blev jag orolig eftersom det lät som en farväl-nu-tar-jag-självmord avtackning. Men hon syftade på de åren vi levde tillsammans, alltså från och med min födsel till och med när jag fyllde tolv, ungefär. Aldrig har någon i hela mitt liv tackat mig för min existens. Jag blev glad och rörd, men ändå illa till mods. Det lät som att hon hade gett upp hoppet på vår mor-och-dotter relation och att det inte kommer bli bättre än såhär. Under samtalets gång högg det till i magen. Jag ville berätta för henne om M. Men jag fasar inför hennes reaktion. Antingen skulle hon ryta ifrån att hon inte bryr sig för fem öre och att hon inte vill veta, eller något i stil med "Ja vad bra, då slipper vi honom", med ett efterföljande hånskratt. Åh, jag saknar dig så.. Du skulle bara veta.


Idag har jag softat med Becca. Ja, softat i dess fulla bemärkelse. Vi köpte cappucinos och glass och satte oss på retard-bänkarna i Centralparken och fördrev några timmar. Trots denna sköna dag är det som att ett tungt och väldigt grått moln hänger över mig, tynger ner mig. Jag vet inte hur jag ska tackla allt som jag fick kastat rakt upp i ansiktet i förrgår. Det känns som att jag bara går och väntar på det där hemska, tabubelagda. Döden. Ämnet väcker många känslor och medför att en himla massa frågor dyker upp. Ska jag tacka honom för vår tid och bete mig som att han redan blivit ett med jorden? Jag ska i alla fall kämpa på så gott jag kan och försöka att förgylla hans sista tid.  Usch, ögonen tåras bara jag skriver det.. Nej nu ska jag fixa mat och röja upp lite härhemma. Hoppas ni har haft en skön dag i solen i alla fall!


  


Say goodbye to the world you thought you lived in

Skrivet 2008-07-11 Klockan 18:53:42

Jag har känt på mig det. Vad skulle jag göra utan dem? Vad händer med den ene om den andre försvinner. Alla får såklart inte ett lika händelserikt liv och leva ända till 80. Men ur ett egoistiskt perspektiv känns det bara grymt att ta honom ifrån mig. Det finns så mycket jag inte sagt än, som de andra vill att jag ska dölja för hans skull. Tankarna far som en karusell däruppe, jag hinner endast fånga några av dem.

"Lungcancer orsakar årligen 1,2 miljoner dödsfall i världen. I Sverige drabbas cirka 3500 per år av lungcancer."

Om du bara visste hur mycket jag älskar dig..


Imogen Heap i all sin glans

Skrivet 2008-07-10 Klockan 20:41:13

Denna låt ska spelas på min begravning har jag bestämt. Jag har hört den ungefär femtielvahundra gånger, men den framkallar alltid något hos mig, vilket är ganska ovanligt. När man hört en låt många gånger förlorar den oftast den känslomässiga innebörden som låten hade från början. Klippet är asdåligt, men embed-koden från musikvideon på YouTube var borttagen. Jag får fortfarande rysningar när hon kommer till "Mmmm whacha say...."




Förlåtrabatt

Skrivet 2008-07-08 Klockan 16:09:50

Förlåt mig mina bästa och lojala läsare, för att mina inlägg har varit så oengagerade och fantasilösa på senaste tiden. Jag har helt enkelt ingen inspiration, man kan säga att jag är tömd på känslor och intryck. Uttråkad, trött på vädret, trött på jobbet, oroad för vad som komma skall. Just nu kan jag faktiskt inte få ur mig något bra, det måste hända någonting först.. Ni känner säkert igen er också, man har sina perioder..


En glad nyhet är i alla fall att jag har gjort en hastig research på dansskolan i USA som Johanna vill åka till i slutet av nästa år, eller början av 2010. Ett bra tips till alla dansare som är sugna på New York, kika in på Dance New Amsterdam. Skolan har ett litet annorlunda koncept, såsom jag förstått det finns det både drama och dans. Om man som elev jobbar på dessa föreställningar som produceras på rutin så får man två klasser i veckan gratis. Man stannar tre eller sex månader. Jag vill jag vill!



Ett halvår med min man

Skrivet 2008-07-06 Klockan 18:25:40

Sex underbara månader har gått så fort. Jag minns när vi började träffas för lite över sju månader sedan, november 2007. Jag tyckte att han verkade rätt så ytlig och inte alls min typ, en kul festkille helt enkelt. Vi träffades några gånger på MM och när han började höra av sig mer blev jag lite skraj. Var väl inte redo för ett förhållande vid den tidpunkten i mitt liv, tyckte jag. Men på våran tredje dejt så satsade han allt och kysste mig, vilket var ganska modigt med tanken på att jag var lite halvt avvisande. På nyårsafton kysstes vi vid tolvslaget och det kändes ganska bra.. Men från och med det vi blev officiella har min kärlek bara vuxit och vuxit från dag till dag för denne man. Han är min första riktiga kärlek, Benjamin. Han har lärt mig hur det känns att älska någon. Han är den enda jag har sett en framtid med, en framtid som involverar att leva tillsammans under samma tak. Så har jag aldrig någonsin känt för någon. Jag är lyckligt lottad som har honom och ibland tycker jag att jag inte är värd honom. Han har cyklat till mig mitt i natten när jag mått dåligt, trots att han har jobbat dagen efter. Han har ställt upp med allt man kan tänka sig, stöd, pengar, fixat punka på min cykel ett antal gånger. Och jag vet att han gör det för att han älskar mig, så mycket som jag älskar honom. När jag ligger bredvid honom i sängen på vardagsmorgnarna innan jag ska till jobbet, så brukar jag stryka honom över håret och pussa på hans kind medan jag tänker "han är den rätta". Så är det, allt känns så naturligt. Jag kan vara mig själv, jag kan skratta med honom, gråta inför honom. Och hans familj sedan, en underbar mamma och en underbar syster som jag stormtrivs med i deras sällskap. Jag kan inte tänka mig ett liv där jag inte får somna in mot hans bröst eller aldrig få hans underbara kyssar igen. This is pure love.

Jag älskar dig nallen, 6/7 - 08

     
            
              


Läslus? Läs!

Skrivet 2008-07-04 Klockan 18:33:35

Jag har precis låtit två timmar flyga bort i solen, i den gigantiska parken bakom Ladugårdsängen. När jag cyklade hem från jobbet bestämde jag mig för att bara byta om, lämna alla saker och lägga mig i parken med boken jag fick av min forna redaktör på Nerikes Allehanda. "Smutsig" av Katarina Wennstam, utgiven i januari 2007. Jag började läsa vid tio-kvart över fyra. När jag la ner boken tio över sex hade jag hunnit med 163 sidor. Boken handlar om en framgångsrik advokat som tar sig an fall om sexköp och människohandel, samtidigt som han själv är en trogen kund på en bordell. Han har fru och två barn, en dotter på 14 och en son på 11. Boken är uppbyggd på parallellhandlingar utifrån alla huvudpersoners olika perspektiv. Grymt bra bok! Lättläst trots alla juridiska termer och blaha blaha. Man kunde verkligen inte lägga den ifrån sig!


En groda

Skrivet 2008-07-03 Klockan 20:55:59

Jag och Becca sitter på pasta och samtalar med Dennis och hans vän om utomlandsresor.

Dennis: Jag var på Mallorca för några år sedan.
Benja: I Magaluf? Där har jag också varit.
Becca: Men Magaluf ligger väl för fan inte på Mallorca.
Dennis, jag och Benja i kör: Jo!
Becca: Nej jag vet inte, jag har bara varit på al-Qaida.
Alla brister ut i skratt.

Tydligen hade Becca varit någonstans på Mallorca eller Spanien som uttalas nästan likadant. Men oj så fel det kan bli.


Tummen upp för den!


För Örebro är ju kul.

Skrivet 2008-07-02 Klockan 20:24:59

Just nu avundas jag alla som kan njuta av det vaga minnet jag har av "sommarlov". Just denna dag, den första riktiga sommardagen sedan studenten, fick jag jobba till tjugo över fem. Piss. Jag är full. Becca och jag tog två storstark på Pasta. Jag unnade mig en afterwork. Jag hatar mitt jobb nu usch blä spy kiss bajs. Det känns som att sommaren bara kommer att flyga förbi, sedan står man där i slutet av augusti; arbetslös, deprimerad och pank. De som säger att livet börjar nu bör tänka om. Jag ska till USA och dansa av mig innan jag hoppar på journalistiken i alla fall.

Undrar ni inte hur framtiden kommer att se ut för er? Jag är så rädd för att hitta ett medelmåttigt, tryggt jobb som jag trivs med någorlunda, som gör att jag aldrig kommer att kastar mig utför stupet och prövar mina vingar. Jag vill inte vara bitter när jag sitter där på äldreboendet om 60 år och ångra allt som jag inte gjorde i min ungdom..


Någon som vill följa med utomlands vecka 33? En seriös fråga, som också kräver seriösa svar.


RSS 2.0