Dagens budskap: feministiskt systerskap/lär dig att älska dig själv

Skrivet 2008-06-30 Klockan 22:21:21

Har inget vettigt att skriva om idag, så jag tänkte dela med mig av dagens exklusiva Hollywood-boulevard shopping. Köpte en body från Gina, 65 riksdaler på rean! Efter att jag hade provat en vit i storlek S, så insåg jag varför de var på rean. Det krävs mycket selfesteem för att ha på sig en sådan. Den satt verkligen snortight, som Benja själv sa "den är som ett extra hudlager". Så jag köpte en svart i storlek M istället, det blev aningen bättre. Varför ska det vara så svårt att vara nöjd med sig själv? När jag tittar på bilderna tänker jag "den satt väl inte så dåligt", men i provrummet tänkte jag mer "hej uppstoppad och friterad fläskkorv".

Hursomhelst, dagens budskap lyder; var stolta över era kroppar, tjejer! Det är farligt att se sig själv i spegeln med alltför kritiska ögon.

   


Janne Smisk är kung!

Skrivet 2008-06-29 Klockan 22:23:55

Jag ber er, mina kära läsare, SNÄLLA TITTA  PÅ DENNA PARODI av Mange Schmidts "Glassigt". Det var min älskling som visade den för mig och jag skrattade så att tårarna sprutade. Det är Deluxe i P3 som står för denna produktion, jag brukar lyssna när jag diskar. Detta är ett av deras bättre verk, snälla tittaaa!


"När du har sommarlov och någon anmäler dig till en kurs i matte C..."




Jag måste springa nu!

Skrivet 2008-06-28 Klockan 20:02:30

Det är Becca, jag och äppelknyckarjazzen ikväll!




Jag måste springa nu!


En lördag såsom alla andra lördagar

Skrivet 2008-06-28 Klockan 18:23:01

Usch, jag blir så ledsen när mina vänner är ledsna.. Till dig, jag hoppas att du kommer till insikt och går till botten med dina problem. Jag stöttar dig och finns alltid här, även om jag säger vad jag tycker.. Det är så riktiga vänner gör


En sak som gör mig ledsen är när ens vänner ger upp engagemanget i att ta vara på vänskapen. Det är nu det visar sig vilka som är ens riktiga vänner, varför inte då vara lite extra rädd om just detta ovärdeliga, äkta, rena. Jag förstår inte. En nära vän till mig ska jobba i en annan stad hela sommaren för att sedan börja plugga i en annan stad till hösten. Jag kommer med andra ord inte träffa henne förrän någon helg i höst när hon kommer hem till Örebro. Det gör ont att känna sig bortprioriterad av en vän som funnits och förgyllt sitt liv i snart fem år. Samma sak gäller några andra kompisar, men det är på en helt annan nivå.

Ett litet råd till er alla - ta vara på era vänner och visa dem uppskattning. Bara genom små gester som att bjuda med på fest, fråga med jämna mellanrum om ni ska träffas, eller bara ringa ett samtal någongång då och då kan hålla vänskapen vid liv, även om man inte hinner ses. För mig faller detta in naturligt, men vissa tänker nog inte på det. Ha en toppenkväll, själv ska jag på en inflyttningsfest i stan!




People get electric

Skrivet 2008-06-27 Klockan 20:44:11

Embrace the 90's. Det är allt jag säger. Titta och minns låg-och-mellanstadiet med ett leende på läpparna. Den här låten gavs visserligen ut -96, jag har ett vagt minne av Leila K. Synd att det har gått käpprätt åt helvete för henne nu på senare dagar, men vad ska man säga.. Eurodisco-stjärnor på 2000-talet, njaa.. Visst är Jessica Folcker söt förresten?




Hjälp?

Skrivet 2008-06-26 Klockan 20:31:14

Om det finns någon som läser som tycker om mig eller bara har lust att vara snäll så får den jättegärna hjälpa mig lite med bloggdesignen. Jag är inte så haj på det här med koder och trams, har försökt att ändra min header och bakgrunden, but I just don't have what it takes. Så svårt kan det väl fan inte vara? I alla fall, om du hjälper mig bjuder jag på en kaffe. Eller en cigg. Eller något. Ja..


Nej nej nej nej nej

Skrivet 2008-06-25 Klockan 22:17:09

Jag ställde mig i duschen. Tankarna och känslorna började strömma igenom mig, helst så ville jag väl att de skulle följa med vattnet ner i avloppet men så var inte fallet. Denna gång är inte som andra. Jag har alltid blivit arg och stått på mig. Nu känner jag mig liten och svag, hopplös. Sedan den där jävla helgen har allt blivit såhär.

Min analyserande förmåga är mig denna gång mer börda än begåvning. Allteftersom mina tankar for runt så föll allt på plats och jag uppmärksammade de där obehagliga detaljerna som man innan inte tänkt på. Jag tänkte efter, på hur många gånger den senaste tiden jag frågat om känslorna är som förr. Varför har jag aldrig tänkt på, men nu stod det så självklart framför mig, nästan som inristat i väggen. Jag insåg att allt har ett samband, varför jag känt som jag gjort den senaste tiden. Ful och äcklig, otillräcklig. Tårarna samlades, men vattnet dövade den där svidande känslan en aning. Början har nått sitt slut, det är inte som förr. Jag frågade mig själv varför jag vill dit och hittade svaret ganska snabbt därpå. Bekräftelse. Uppvaktande. Komma dit någon inte tar mig för givet och verkligen kämpar, för mig. Och nej, jag lägger inte över allt på dig. Det är ju det som är det viktigaste. Hälften av allt är antagligen på min räkning, trots att jag i nuläget inte har en aning om varför. Jag kommer väl på det.. Do we need a fucking break?

Jag kan inte säga att jag inte försökte. Jag var inte arg och visade mig svag. Jag kallar ingen för älskling när jag är arg eller upprörd. Jag förstår, lita på mig. Men svartsjukan i denna grad har kommit på den senaste tiden och det är ett faktum.

"Vad händer nästa gång?"


JAG MÅSTE DANSA SÅHÄR

Skrivet 2008-06-24 Klockan 18:15:11

Mia Michaels is a fucking genius!! Danny är makalös (han i bar överkropp med höftskynke). Jag får rysningar längs armarna och och ryggen, GOOOOOOOD! Detta är orgasm för alla sinnen, ni som inte "kan" dans kommer säkert skratta åt koreografin och tycka det är helskumt, men FYFAN VAD DEN ÄR SÅ JÄVLA GENIALISK! Extas! Från SYTYCD säson 3. Titta och njut. Imogen Heap och modern dans är som glass på sommaren.




En tankeställare på en högtidsdag

Skrivet 2008-06-21 Klockan 15:54:55

Shit. Tänk om det är som hon säger. Hon känner mig på den punkten, hon var med. Hon såg och hörde det mesta.

I know what you're thinking,
But darling you're not thinking straight
Sadly things just happen we can't explain.


Kan det vara så att vi bara blundar för sanningen? Jag vill inte tro det och jag tror det inte. Men för varje gång verkar det bara bli värre. Och folk observerar.

Now sleep, I promise it'll all seem better,
Somehow in time.


Det som var spännande har blivit till obehag, jag vet inte om jag vill veta. Jag är lycklig och jag älskar honom, över allt. Jag vet inte om jag vill veta.

Trust me on this one
You're gonna throw it all away
With no hesitation

Jag antar att tiden får utvisa allt. Men det var obehagligt att höra bara, that's all..

You're scaring me
You're scaring me
You're scaring me to death



Fake boobies, bad or good?

Skrivet 2008-06-15 Klockan 21:22:52

Jag har aldrig förstått vad som är grejen med killar och silikontuttar, har alltid tyckt att det ska vara äkta vara. Det tycker jag fortfarande, men efter gårdagens krogbesök kan jag nog se frågan utifrån killarnas perspektiv. Igår så träffade jag en tjej på Frimis som hade just silikonbröst och helt konstigt nog så passade hon i det. De var perfekta, inte för stora, inte konstigt formade. De var runda och fina och jag kunde inte sluta stirra på hennes barm. Tillslut sa jag åt Benja att vi skulle slå vad om en tacosmiddag, om jag vågade fråga henne om jag fick talla lite. Hon satt med våra sällskap och när jag gick upp och frågade henne så i princip slängde hon upp tuttarna på bordet åt mig. De var fasta och sköna att klämma på, jag blev nästan fascinerad.. Assnygga tuttar helt enkelt! Sedan tror jag att hon gillade allt det där med kvinnlig uppmärksamhet, för senare på kvällen gav hon mig sin cigarett och flaxade lite med ögonfransarna. Så ja, silikon kan vara snyggt! On top of that så bjöd Benja mig på tacos. Alla blev glada och nöjda!




Jag saknar dig..

Skrivet 2008-06-12 Klockan 23:12:36

Detta inlägg ägnar jag till en mycket speciell vän till mig. En person som nästan är för bra för att vara sann. Ödmjuk, sympatisk, rolig, omtänksam, jordnära. Till denna person har jag aldrig känt en så stark vänskapskärlek utan att ha haft andra kärlekskänslor inblandade. Med ett ständigt skratt har jag flugit på hans vingar två år genom gymnasiet. Jag själv har sett honom utvecklas från en osäker pojke, till den mest underbara och mest ödmjuke man på denna jord. Denna person har fått mig att tänka till och han har lärt mig mer än många vuxna i min närhet. Vikten i att kunna förlåta och att vara ödmjuk, att inte döma

En tanke kom till mig på studenten. Vad ska jag göra utan honom? Hur ska någon någonsin kunna fylla upp tomrummet efter honom, varje dag? Ofta har det känts som att vi är lite helan och halvan, utan överdrift. Tänk dig våra märkliga och osexiga rutiner vi haft sådär efter lunch.. Du vet.. Jag har tänkt igenom de småsaker som hörde till vardagen i skolan, men som ändå visar på hur mycket vi betytt för varandra. När det är tio minuter kvar till lektionens start och jag inte är där så smsar han alltid och frågar om jag kommer. Jag kan inte säga att jag inte hade gått kvar i skolan om du inte hade funnits vid min sida. Men jag kan garantera att min skolgång hade varit totalt dyster och meningslös. Alla på medieprogrammet har sett oss som störda individer som hoppar runt i korridorerna och skriker och dansar..

Studenten var en underbar dag att få dela med dig, att se glädjen i dina ögon och din småskruvade dans. Allteftersom jag tänker tillbaka på denna perfekta dag börjar tårarna samlas. Dock har jag ett leende på läpparna, för att min dag hade inte varit någonting utan dig. På Frimis var det likadant, så fort vi kom ifrån varandra i mer än en kvart så ringde någon och bestämde mötesplats. Du räddade mig från alla Tur-kåar som dansade lite för intimt. Du har alltid varit min räddare, oavsett om det är en jobbig situation eller en dålig dag. Jag har mått så himla bra i ditt sällskap och din livsglädje har smittats av på mig, på alla. Oron finns, oron över att allt kommer att rinna ut i sanden. Att vi kommer gå förbi varandra på stan som att vi aldrig känt varandra. Men jag vill ha kvar dig i mitt liv.

Du har aldrig lämnat mig i sticket. Nu känns allt som en dröm, studenten. Som att det aldrig har hänt.. Men jag kommer i alla fall tänka på dig som definitionen av glädje, som jag alltid gjort. Förlåt för att det tog så lång tid att förstå vad du verkligen betyder för mig.



                 

                                            


Utkast: Jag slänger ...

Skrivet 2008-06-11 Klockan 19:10:47

Jag slänger in lite musiktips åt er innan jag drar till Benja..


Jason Mraz - The Dynamo Of Volition
Imogen Heap - The Moment I Said It
Afasi & Filthy - Jobb
Kate Ryan - Ella Elle ´La
Billy Talent - Voices Of Violence
Jason Mraz ft. James Morrison - Details In The Fabric
Gammal goding: Alice in Videoland - Cut The Crap (ett måste nu när det blivit sommar..)
Örebros coolaste lokalband: Square - Lllet Us Into Mama's House (vet inte om den stavas så, men det är låttiteln på deras MySpace)


Anybody?

Skrivet 2008-06-11 Klockan 17:49:16

Men är det såhär det vuxna livet ska se ut eller? Jobba från tidig morgon till sena eftermiddagen och bli socialt isolerad? De som räknas som "vänner" är ens arbetskamrater, inte för att man har valt det själv, utan för att de är de enda man träffar om dagarna. Efter arbetsdagens slut åker man hem, försöker att underhålla lägenheten någorlunda, fixar matlådan till nästa dag och hoppar i sängen. Vad fan är det om?! När jag slutar för dagen kommer jag utanför portarna med en mer eller mindre social abstinens och ringer någon på direkten.
- Nej, jag jobbar till åtta.
- Nej jag är med pojkvännen.
   Gaaaah! Ingen kommer hitta tid för att träffa mig förhelvete. Detta faktum ger mig bara ännu mer ångest över att jag har tagit studenten, samtidigt som det känns som ett naturligt skede i livet. Visst, det blir nice på löningsdagen och allt det där, men sedan då? Is that all? Idag kom jag på mig själv, jag blev helt uppspelt av att min lärlingstid snart är slut och jag får gå utan min handledare. Fan är det om, det är ju bara ett jobb! Då undrar jag om jag känner så på grund av att jag gjort framsteg eller för att jag helt enkelt inte har något liv utanför jobbet?

Jag kan väl inte vara ensam om att känna såhär? Eller?!


Poliser och nötter, what's the difference?

Skrivet 2008-06-10 Klockan 17:13:16

Jag har inte skyltat med det i bloggen, men för två helger sedan blev jag av med min alkohol på Trädgårdsgatan (påväg till Frimis, polisen tog mig). Jag blev riktigt förbannad eftersom jag enbart hade druckit två öl innan och var med ett tiotal personer till som de inte brydde sig om. Så jag bestämde mig för att dryga som fan mot polismannen som det faktiskt var synd om (förlåt). Det var ett under att jag inte fick hem en bot..

Polisen: Jahaja, vad har vi i påsen då?
Jag: Saft.
Polisen tittar ner i påsen på mina två öl och beslagtar den.
Polisen: Då har alltså någon köpt ut åt dig eftersom du är 18?
Jag: Kanske det.
Polisen: Det har ju inte du begått något brott mot eftersom någon annan köpte ut. Men du har druckit offentligt och det är ett brott, vilket betyder att du har brutit mot lagen.
Jag: Logiskt av dig..
Medan grisen antecknar mina uppgifter blir jag ännu mer irriterad och klämmer i rejält med mitt absolut mest sarkastiska tonfall:
Jag: Ja det var väl en jävla tur att jag var 18 då, annars hade du väl tagit mina cigaretter?
Polisen: Jamen visst. Nej men vi brukar inte ta cigaretter eftersom de inte berusar.
Jag (kan inte längre hålla inne på allt och beslutar mig för att ta allt som det kommer, släpper min väska och börjar stappla runtomkring polisen som ett riktigt fyllo): Nej för kolla på mig, jag är aspackad, ojojoj!
Polisen (blir sur): Ja men du förstår väl principen.
Jag: Jajaja principer hit och principer dit. Har ni allvarligt talat inget bättre för er? Jag är inte tretton år och sitter i stadsparken och halsar smuggelsprit. Jag är påväg till krogen.
Polisen: Ja men du får dricka på krogen. Inte på offentlig plats.

Visserligen förstår jag att polisen bara gör sitt jobb och att det är för en bra sak. Nu när jag kom hem från jobbet hittade jag ett brev innanför dörren märkt "Polismyndigheten - Örebro Län". Brevet bestod av en rapport "beslut om beslag och omedelbart förverkande". De har alltså skrivit till mig varför de beslutade att ta min alkohol på Trädgårdsgatan. Please. Spare yourselves och miljön för fan.. Litet utdrag ur rapporten:

"Kortfattad beskrivning av omständigheterna (t.ex. den drabbades inställning)

En Isabelle hade alkohol hon pga sin ålder inte hade rätt att inneha. Isabelle ville inte berätta vem som köpt ut åt henne."

Nääääähääää???? Seriöst, jag dör.. Jag kommer aldrig att respektera svenska polismyndigheten.



NEEEEEEJ

Skrivet 2008-06-08 Klockan 19:56:24

Jag har en djävulsk otur. Igår var jag ute och kylde ner mig rejält, så idag vaknade jag upp med svullna halsmandlar, värk i öron och nacke och ont i bihålorna. Under dagen har jag varit spyfärdig och kallsvettats. Now, i'm burning up. Jag börjar ju jobba imorgon för i helvete, lite fel tidpunkt att bli sjuk. Får hoppas att det går över inatt, say your prayers for me. Nu ska jag sätta mig i soffan med en stor kopp te och bara dega. Ta taa.



Lägescheck

Skrivet 2008-06-07 Klockan 19:47:10

Idag har jag cyklat cirka två mil tillsammans med Benja till och från Marieberg, hurtigt av oss va? Där var det utförsäljning på JC och jag handlade varor för ett värde av 1000 spänn, för bara 200. Nööjd.

Vad har hänt då? Jag ska inte tjata om studenten, allt jag kan säga är att det var en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Det som är mest synd är att man verkligen började uppskatta klassen på champagnefrukosten. I alla fall så kändes det värt att ha slitit i skolbänken i tolv år, för att i torsdags fick man äntligen något tillbaka. Jag kände mig jättefin och jätteuppvaktat, tack alla. Sedan har jag och Benja firat fem månader igår. Mirakulöst nog var jag inte särskilt bakis, trots att jag hade varit uppe i över ett dygn när jag promenerade hem fyra på morgonen. Jag bjuder på några höjdpunkter här nedan. Grattis, alla studenter, nu är vi fria.


                
                          



"Men pappa, vad fasiken är det här?"

Skrivet 2008-06-04 Klockan 23:30:16

Jag säger godnatt till er med världens roligaste reklam just nu. Wish me luck!




Fan lider ni av?

Skrivet 2008-06-04 Klockan 22:22:53

Imorgon tar jag studenten hehehhehehehehheheh. Men det är inte det jag ska skriva om nu, för ingen bryr sig i alla fall.

Nu ska jag klaga och jag tänker inte spara på krutet. Men seriöst. Trafikanter i Örebro, gående, cyklister, bilister. Vad fan lider ni av? Jag hatar trafikdårar, det ligger högt upp på min lista på saker som kan förstöra en hel dag för mig. Som ni vet har det varit marknadsafton idag och i princip hela Drottninggatan har varit avspärrad bara för att fotgängare ska få gå hur fan dem vill. Då tycker folket tydligen att man ska få gå hur fan man vill även på Kungsgatan, där alla cyklister som bojkottat marknadsafton vill komma förbi. Jag blir tokig, folk går rätt ut i gator med barnvagnar före utan att se sig om och skiter fullständigt i om övergångsställen finns på platsen eller ej. Är folk inte rädda för sitt liv eller sina barns liv? Om jag cyklar i någorlunda hög fart och smäller in i en barnvagn som bara dyker upp från något hörn så kan det sluta riktigt illa.. Och sedan cyklister som cyklar på fel sida av vägen och sväger ut på fel sida från utfarter, vad fan är det om? Jag blir galen. Jag är inte bitter som person, men det är inte mycket som slår trafikhuliganer.

Jag ska gå upp halv fyra inatt. Hehehheheheeh.


Skön parodi

Skrivet 2008-06-03 Klockan 11:24:26

För er som både gillar och inte gillar Blondinbella, denna kille är störtskön:



Semester?

Skrivet 2008-06-03 Klockan 11:04:08

Igår var det avslutningsmiddag med hela medieprogrammet på skolan. Vi åt och lyssnade på avskedstal och såhär såg jag ut:




Som Weider sa, jag förstod nog inte riktigt att vi ska ta studenten förrän igår. Nu är det nära. Man har inte längre några rester som håller en vaken fram på småtimmarna. Nu är det slut med skola. Om det så vore så skulle det här kunna vara sista gången jag sitter vid en skolbänk, men vilken tur att jag ska plugga vidare då.. På måndag börjar mitt sommarvikariat som kommer att ta upp tio veckor av mitt liv. O, hemska tanke. Ska ringa chefen nu och kolla om jag får en vecka ledigt så jag kan ta en sista minuten någonstans.
   Jag har aldrig varit utomlands "på riktigt", den enda gången var när jag var 15 och åkte till Slovakien för att tävla i VM. Men det kan man inte kalla riktig semester eftersom jag var där i ett annat syfte. Plus att Slovakien kanske inte är något drömresmål. Någon som har tips om något riktigt härligt semesterställe? Gärna billigt och bra (inte Sunny Beach!)


Bara en svacka..

Skrivet 2008-06-01 Klockan 17:24:47

Hej alla läsare.

Förlåt att det har blivit så många inlägg om mitt kärlekstrassel, men ibland fungerar bloggen som en slags själv-terapi och då måste man få skriva av sig lite. Igår träffade jag M på Frimis och hon undrade om vårat förhållande låg i riskzonen. Jag kan säga att det inte gör det, alla par har sina svackor. För oss beror det på att vi har träffats för lite och att det har fört med sig osäkerhet. Detta har gjort att våra senaste bråk har urartat och slutat dåligt. Jag älskar min pojkvän lika mycket (om inte mer) som innan. Personligen tror jag att man måste lämna plats till att bråka och vara osams för att förhållandet ska kunna utvecklas. Men i alla fall, jag skulle inte byta min B mot någon i hela världen om jag så kunde. Nu sitter jag och tittar på honom, han sover i min säng. Vi tog en eftermiddagslur efter grillningen på min balkong här hemma.




Jaja, nu vet ni hur allt ligger till i alla fall. Hoppas att ni har tagit vara på denna underbara söndag, speciellt alla blivande studenter. För nu är det inte långt kvar..


Voices of violence will always be heard

Skrivet 2008-06-01 Klockan 03:06:30

Och så cyklade jag hem ensam, två på morgonen. Ännu en förstagång har blivt avkryssad. Första gången jag blivit lämnad i en sådan situation. Jag vet inte om kylan jag kände berodde på att jag cyklade i shorts och t-shirt, eller det faktum att han bara åkte. Så arg, den ilskan och det hatet. Jag försökte bara göra allt bra. Han tror att jag inte vill ha mer av oss, jag vet inte varför.. Trots allt så blev jag boven i dramat. Jag har erkänt mina misstag på fyllan, överdrifter osv. Nu blev det skuldbeläggningar på mig i allra högsta grad. Jag trodde att jag kände honom så väl, men de senaste två veckorna har han förändrats radikalt, åtminstone i mina ögon. Antagligen så har jag väl missat något, såklart. Otillräcklig är mitt andranamn, men jag vet inte vad det är jag gör som är så fel. Om någon av er läsare har en bra gissning är ni välkomna att framföra den här i form av en kommentar. Jag måste vara den sämsta flickvännen någonsin om jag får honom att känna sig så osäker. Jag har aldrig antytt någonting som skulle vara ett intresse av en annan kille. Jag har alltid uppskattat honom och uttryckt mina känslor för honom. Nu är mina tårar slut, det kommer ingenting. Jag är elak för att jag tog avstånd, för vårt eget bästa. Nu är detta något slags avgörande. Jag är elak och otillräcklig. Vad finns det mer? Han hotar med avslut, men jag orkar inte svara.. Orkar inte. Jag duger inte i alla fall, what's the use?


The moment I said it
the moment I opened my mouth
lead in your eyelids
Bulldozed the life out of me
I know what you're thinking
But darling you're not thinking straight
Sadly things just happen.... we can't...... explain


RSS 2.0