High Intensity Interval Training

Skrivet 2014-04-29 Klockan 17:44:35

Förra veckan blev jag tipsad om HIIT-träning av en tjej på gymet, hon visade mig ett inlägg om detta på Sanna Backmans blogg http://www.tasty-health.se/2013/05/metabolic-damage-forsamrad.html. I inlägget skriver hon att kroppen anpassar ämnesomsättningen till lågintensiv cardio, för att man ska överleva utan den mängd mat som egentligen krävs för återhämtning, ämnesomsättningen sänks alltså. Men med högintensiva intervaller så chockar man kroppen och gör att det bland annat frisätts tillväxthormon som hjälper till att öka muskelmassan och minska fettmassan. Dessutom är det tidseffektivt, istället för att tugga 45 minuter på bandet räcker det med 20 min. På Tasty Health finns det lite olika upplägg på HIIT, hon föreslår att som nybörjare ska man varva 15 sekunder maxprestation (springa så fort man orkar) och 60 sekunders  vila. Jag testade igår och tyckte det inte var ansträngande, så jag körde 30 sekunder maxprestation och 45 sekunder vila. Helvete så effektivt det var! Svettades och flåsade som en gris. Jag ska definitiv lägga in 3 HIIT-pass i veckan. Blir spännande att se om det gör inverkan på fysiken! image Klippte mig idag, nu är mitt långa svall ett minne blott. Toppade knappt 3 cm men det ser ut som en decimeter. Snyft snyft.


Diet och stress

Skrivet 2014-04-23 Klockan 17:27:44

Idag är det gnälligt. Jag har börjat räkna kalorier eftersom jag insåg att min självdiciplin sviktat rejält senaste veckorna. Och snart är det sommar, då kommer jag varken ha tid eller lust att träna lika mycket som jag gör nu. Så mitt intag ska ligga runt 1200 kcal/dag. Den första dietveckan är alltid förjävlig, innan magsäcken anpassat sig. Det gäller att härda ut.. Men huvudvärken och tröttheten skulle jag gärna slippa. Jag satsar på att gå ner 3, gärna 4 kg, lagom till terminens slut. Har som vanligt en helvetes massa plugg och i helgen väntar arbete i Örebro. Alltid hets, alltid stress.


Kärlek, påsk och skärgård

Skrivet 2014-04-20 Klockan 23:06:58

Då var man åter i Gävle. Påskhelgen gick alldeles för snabbt.. Jag hann med mycket dock, både vänner och familj/släkt. Lördagen tillbringades i Vintrosa med ätande, bågskytte, skratt och fotboll (typ fotboll). Det var årets första riktigt varma dag, vi slängde av oss jackorna och småsvettades i solen. Plockade vitsippor och bara njöt. Idag var det ännu varmare. Mitt humör är otroligt väderstyrt, sol och värme ger mig otroliga lyckokänslor medan kyla och mörker, ja ni fattar.. Jag och hjärtat åkte till Kristinehamns skärgård, satte oss på en uteterass med mjukglass. Sedan gick vi ner till vattnet vid Picassostatyn och njöt en stund innan det var dags att åka till Örebro och hoppa på tåget. Det tog emot ordentligt. Imorgon blir det fortsättning på romanskrivandet och hårdträning på gymet.  


Skärtorsdagen

Skrivet 2014-04-17 Klockan 12:00:55

Så blev det påsk igen och tågresa mot Örebro. Idag blir det lunch med fadern. Imorgon Javafrukost med Amanda och Filippa, sedan återstår den sedvanliga påskbuffén i Vintrosa med släkt. Varvar Kråkflickan med selfies på tåget. Påminns än en gång om hur rotlös jag är. Eller känner mig. Hattar fram och tillbaka mellan olika destinationer. Men detta skulle inte bli ett sådant inlägg. Nu är det påsk, nu ska vi äta oss feta och träffa nära och kära! image


Gävlemålets fula"å"

Skrivet 2014-04-15 Klockan 16:57:42

Jag tycker det mesta med svenskan är intressant, i synnerlighet dialekter. Jag tycker det är lite mysigt och roligt med Gävlemål, även om det är lite kul att göra narr av ibland. MEN en sak som inte slutat sticka mig i öronen på 1,5 år, det är detta jävla "å"-ande. Alltså, att Gävlemålet ersätter "också" eller "med" (som i "jag med") med "å". Exempel: - Fan vad trött jag är. - Ja, jag å. Sluta med "jag å"! Det låter så jävla obildat och bonnigt! Nog för att ni säger "nånstansch" och så vidare, men "å" tar priset. Jag är väldigt självkritisk på nästan alla punkter, utom när det kommer till mitt språkande. Jag har en totalt onyanserad, hybritisk bild av mitt tal och språk. I höstas mer eller mindre raserades den föreställningen på språksociologikursen. Vi fick då en uppgift att i små grupper sitta och prata i ett par minuter, de som lyssnade skulle anteckna ned alla dialektala avvikelser man kunde hitta. Av min grupps anteckningar att döma så pratar jag som ett närkemongo. För er som inte har koll på närkingska, det är inte vackert. Jag har alltid blivit bortskämd med att folk inte hör att jag är örebroare. Här uppe i Gävle tror alla att jag är stockholmare, utom stockholmarna själva. Dem kan jag inte lura med mina "ä". Men jag svarar åtminstone inte "Jag ä" istället för "Jag också".


Bella the writer

Skrivet 2014-04-10 Klockan 11:07:39

Jo, jag kan tydligen skriva skit. Ironiskt nog sa min lärare att jag hade den bästa romanidén i klassen, trots att jag inte är intresserad av litterärt skrivande. Hoppsan! Nu har vi ett seminarium och en föreläsning i veckan, varav en är heldag. Till varje tillfälle ska vi ha läst eller skrivit något. Och vid sidan om det har jag mina rester, jobb och träning. Och pojkvän som bor långt bort. Detta 5000-bitars vardagspussel gör mig matt. I helgen drar vi på kryssning. Jag ska läsa en bok till på måndag som bara finns som referensex biblioteket, det vill säga ett ex man inte får låna hem. Suck.. image


Dire Straits

Skrivet 2014-04-07 Klockan 23:27:44

Viss musik som jag kopplar ihop starkt med min barndom har jag under åren försökt att undvika (vilket är synd, mina föräldrar har bra musiksmak). Men ikväll satte jag på Dire Straits, något som gick varmt på LP'n hemma hos mamma. Jag får kalla kårar som ilar runt i hela kroppen, samtidigt som ögonen tåras. Helt plötsligt är jag där igen, ligger på linoleumgolvet i mitt flickrum och plockar likgiltigt med några legobitar. Lyssnar till tonerna i vardagsrummet. Jag minns att jag ibland bara låg och lyssnade, som paralyserad. Musiken fyllde upp mitt tomrum, jag var en ensam liten flicka. Det är mäktigt, hur musiken kan ha sådan inverkan och framkalla riktiga känslostormar. Nu ska jag njuta en stund till, kanske gråta en skvätt, sedan är det läggdags. http://www.youtube.com/watch?v=ZSKNt3wt6Pc http://www.youtube.com/watch?v=LNXncglnsZg http://www.youtube.com/watch?v=amVqlbGBHbw http://www.youtube.com/watch?v=k9_VOy7VipQ    


Fel håll

Skrivet 2014-04-06 Klockan 22:35:41

Nu har sista kursen för läsåret påbörjats, kommersiellt skrivande. Jag måste nu öva mig på att skriva skit. Fiktionstrams. Show, don’t tell. Jag vill inte gestalta och hitta på, jag vill berätta om verkligheten. Isabelle Wallin är inte ett namn som kommer att synas på pockethyllorna bredvid Camilla Läckberg. Men nu måste jag skriva roman. Komma på ett säljande koncept. Tisdag är deadline och huvudet är tomt på fiktion. Reportageidéer finns det gott om, men allt annat känns fånigt. Tankarna glider över till Örebro. Bakissöndagar på Järnvägsgatan, min gata. Doften av Järntorget. Vårsol mot slottet. Lågmäldheten infinner sig på tåget hem. Det är härligt att sakna, men inte att sakna en bit av sig själv. Har Örebro gått vidare? Kanske finns det ingen plats kvar för mig i juni 2015. Milen tickar långsamt ned, jag åker åt fel håll. Ångest och tvivel avlöser varandra. Det är väl såhär det kommer att vara tills jag hittar tillbaka. Hittar mig själv. Förhoppningsvis får jag en nystart lagom till nästa termin, det visar sig i dagarna. Nu ska jag skriva trams.


Vi behöver vara våra egna trolljägare

Skrivet 2014-04-03 Klockan 17:38:20

I måndags hade Trolljägarna premiär, tv3's nya samhällsprogram om näthat. I samband med detta har jag funderat över min egen irritation. Något jag ofta förargas över. Ett slags näthat, inte av den extrema typen som programmet berör. Utan det nära och vardagliga hatet, ibland distinkt, ibland subtilt. Jag pratar om Facebookhatet. De flesta av oss har alla någon/några vänner eller bekanta som låter sitt allmänna missnöje över livet yttra sig form i spydiga kommentarer och bittra statusuppdateringar. Eller min personliga favorit, de som hyllar sig själva och hånar andra. Typ "Idag har man varit duktig och sprungit milen och storstädat lägenheten innan sju imorse. Folk som gnäller på att de är trötta är bara ren lathet!". Jag kan inte förstå denna totala avsaknad av empati. Eller behovet, behovet av att trycka ner sina vänner och bekanta för att själv må bra. Det är lite som den klyschiga svennementaliteten, att ha grannarna över på middag och sedan skvallra om deras relationsproblem eller störa sig på att de har en ny, dyr gräsklippare. Samma falskhet finner man i sitt nyhetsflöde på Facebook. Frågan är oundviklig, varför eliminerar vi inte dessa små störningsmoment från våra konton? Mitt svar är att jag inte vill skapa dålig stämning. Att radera någon från Facebook är som att radera personen i fråga ur sitt liv. "Du är inte välkommen". Men samtidigt, vad tillför dessa energisugare oss i det verkliga livet? För mig, ingenting. Mina Facebookhatare är ytliga bekanta som jag knappast springer in i på gatan. Kanske behöver vi alla vara våra egna trolljägare och rensa bort hatet från våra vänlistor.


RSS 2.0