25-års kris?

Skrivet 2014-06-21 Klockan 15:35:13

Hej bloggen, long time no see. Det har varit ett par hektiska veckor fyllda med pluggstress, ångest och förändring. Mycket i huvudet nu. Men det tar vi i ett annat inlägg. Idag känner jag mig låg. Jag tänkte skriva om en sak som kanske andra i min ålder känner igen sig i. De senaste året har mina vänner och bekantas liv förändrats, för många av dem väldigt drastiskt. På Facebook har ultraljudsbilder och matbilder börjat dominera nyhetsflödet och ersatt de tidigare festbilderna. I år är det en babyboom utan dess like på min vänlista, det har säkert varit två graviditetsbesked i månaden sedan i början av året. Och när det ska socialiseras med vänner är det inte längre givet att det blir en utekväll. Men jag är inte där. Jag har inget som helst intresse av att lugna ner mig eller bilda familj. Jag älskar fortfarande att festa. Att i timmar dansa i neonsken tills fötterna värker. Samtidigt är jag inte på samma nivå som mina vilda studentvänner i Gävle, de som festar med tillhörande efterfester till tidig morgon minst tre dagar i veckan, nätverkar på studentpubar och engagerar sig i skolans föreningsliv. Ibland smittar sådant av sig, när ens vänner går åt ett visst håll. Men när partynerven pockar på framåt veckans slut, och inte ha någon som har samma känsla, det är inte kul. Jag lägger ingen värdering i att lugna ner sig eller skaffa barn, jag är jätteglad för mina vänners skull. Men jag känner att jag blir ensam kvar, i mitt mentala stadie. Det kanske går över, det kanske är en slags 25-års kris, jag vet inte. I sure hope so!


Kommentarer
Postat av: bekka

Skrivet 2014-06-26 Klockan 21:17:27
Kan relatera till det du skriver 100%, du är inte ensam om att känna så här. Det började likadant för mig när jag var 25, nu två år senare har jag inte en enda vän eller bekant som inte har barn och/eller är gift. Förfesterna och spontant häng har bytts ut mot planerade barnlekträffar och tacosmys…Det är tråkigt att man kommer in i det där livet och allt som hör till när man inte är där eller har intresse för det själv än. Knepig mitt i mellan ålder :/

Svar: Nej, det är verkligen inte lätt. Det känns som att man själv står still och alla andra går mot en riktning man själv inte vill styra in på. Kan tillägga att sedan jag skrev inlägget fått ytterligare två graviditetsbesked, haha!
isabelle


Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Kom ihåg mig?

Din Mail: (visas ej)

Blogg eller Hemsida:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0