Fobi - hjälp?

Skrivet 2014-05-28 Klockan 18:04:09

Förra veckan var jag iväg till vårdcentralen på lunchen  för att ta prover. Som jag tidigare skrev befarade jag att jag hade diabetes, lyckligtvis var det inte så! Men, jag har en extrem rädsla för nålar och sprutor. Ska inte säga fobi, för jag vet att det finns folk som har det värre. Denna rädsla kräver dock en hel del energi. Jag var nervös hela förmiddagen, grät en skvätt kvällen innan och grät när jag pratade med läkaren, precis innan jag skulle ta proverna. Jag trodde jag skulle bli stucken i fingret, vilket är det värsta jag vet, men som "tur" var blev jag stucken i armvecket istället. När jag blir stucken blir jag helt förstelnad, vågar inte röra kroppsdelen jag blir stucken i. Själva smärtan är hanterbar, men inte ångesten som kommer innan. Efter blodprovet skulle jag tillbaka till skolan, men jag var helt slut efter att ha gråtit och spänt mig. Så jag åkte hem och sov i 1,5 timma istället. Men nu till det värsta: Det finns en sak som är värre än sprutor och nålar. Sår, blod och knivar och sådant relaterat. När jag ser sekvenser ur en operation på tv (som ofta involverar vidriga närbilder) så blir jag helt lam i kroppen. Det känns som att hela jag sjunker ihop och att kroppen ömmar, jag mår illa och får nästan ont bara av att andas. Saw-filmerna klarar jag exempelvis inte av att se. Jag såg ettan när jag var 14-15, mådde dåligt flera veckor efter. Igår kväll när jag skulle tända lampan i mitt fönster så trampade jag på en glasbit. Den var inte alls särskilt stor, men så fort jag insåg att den hade gått in så började jag svettas. Jag satte mig på toalettstolen och kände på tån, det var en hård liten bula. Jag kan inte beskriva känslan av hjälplöshet som bara tog över mig. Jag blev sådär öm och lam i kroppen när jag insåg att jag blev tvungen att försöka få tag i den med en pincett. Och det lyckades jag med, darrande och hyperventilerande. När jag fick ut glasbiten satte jag mig på sängen och bröt ihop, jag panikgrät i säkert en timma. Ni  vet, den där fula och okontrollerade gråten som gör det svårt att prata och gråta samtidigt. Jag hade ingen aning om att det var såhär illa, vad ska man göra åt detta? Terapi känns lite löjligt för denna saks skull. Men om någon har tips på hur man underlättar  en fobi så vore jag tacksam! Bild: Google


Lökigt

Skrivet 2014-05-23 Klockan 22:24:02

Sitter på tåget mot Örebro, känner mig riktigt sliten. Hade heldagsseminarium fram till 15, dessutom var tåghelvetet försenat en timme, vilket gjorde att jag missade mitt byte i Stockholm. Dessutom har jag varit med om min värsta tågresa någonsin. Gävle - Stockholm åkte jag med ett sådant där gammalt tåg, som inte har luftkonditionering. Vagnen hade ett fåtal fönster som gick och öppna, varav två hölls stängda för att personerna nedanför tyckte det "blåste för mycket" medan vi andra knappt kunde andas. Det var bokstavligen som att sitta inspärrad i en bastu, svetten rann och jag var nära panik. Så jag är inte framme i Örebro förrän 22.40. Jag har två jobbiga arbetsdagar framför mig, så jag behöver varenda minuts vila jag kan få. Gnäll gnäll. Nej, nu ska jag plugga lite innan ankomsten! image image image image image


Det vankas terminsslut

Skrivet 2014-05-21 Klockan 17:46:12

Hej bloggen! Det har varit låg aktivitet här från mig på sistone. Har samma gamla slitna ursäkt, dygnet har alldeles för få timmar för att jag ska kunna tillgodose alla mina behov och måsten. Skolan är förjävlig at the moment. Vi är inne på terminens sista moment, copywriting. En riktigt intressant och lärorik kurs, jag kan definitivt se mig själv jobba med copy. En copywriter är en reklamskribent, för er som inte vet. Jag ser det som att förena journalistiken med en mer lössläppt kreativitet. Just nu har vi arbetat fram ett koncept till en produkt och ska börja jobba fram en annons. Jag har sjukt mycket idéer till reklam, men allt måste målgruppsanpassas. Man får jobba efter samma modell som inom journalistiken - Kill your darlings. En formulering eller en idé kan låta briljant i sitt eget huvud, medan alla andra inte alls förstår. Och så är det dessa förbannade jävla restuppgifter, de blir min död, jag lovar! image image Bilder från underbara Mariebergsskogen i Karlstad. Älskar den staden!


Oro

Skrivet 2014-05-12 Klockan 14:28:20

Jag har en ångestkänsla som den senaste tiden ständigt cirkulerat inom mig och suger energi. Rädsla. Jag har tidigare nämnt här på bloggen att jag är konstant trött, oavsett tid på dygnet och oavsett hur mycket jag sovit. Men jag har mer besvär än så, jag kissar både mycket och alldeles för ofta, har mycket huvudvärk och mår illa lite då och då. För några dagar sedan klickade jag runt och sökte på mina symptom där jag bara fick träffar på diabetes. Att vara fullt frisk är otroligt viktigt för mig, jag vill att min hälsa ska vara så optimal som möjligt. När jag vid 19 års ålder fick veta att jag var laktosintolerant höll jag på att bryta ihop, fast det inte är något farligt och det finns läkemedel som lindrar. Men diabetes? En kronisk sjukdom som bara blir värre med åren och kan leda till förjävla många följdsjukdomar. Och tanken på att jag ska sticka mig i fingret för att kolla blodsockret får mig gråtfärdig. Jag är otroligt nålrädd, grinar nästan varje gång jag får stick i fingret på vårdcentralen. Jag är fruktansvärt rädd, samtidigt som jag inte står ut med min förbannade trötthet. Så jag bestämde mig idag för att ta tjuren vid hornen. Nästa vecka får jag förhoppningsvis svar.


Mirakelkur för torrt hår

Skrivet 2014-05-07 Klockan 17:05:06

Om du liksom jag har torrt hår så bara MÅSTE du prova kokosolja! Mitt hår har egentligen varit rätt torrt sedan jag började färga det, men det var inte förrän jag började bleka (för cirka 2,5 år sedan) som jag verkligen märkte att mitt hår tog riktig skada av det. Jag håller alltid ögonen öppna efter tips om hur man kan förbättra hårkvaliteten och detta fungerar verkligen. Kokosolja är dessutom en billig hårprodukt, passar utmärkt för en studentekonomi. Alltså; Köp en burk kallpressad kokosolja, helst ekologisk (utan tillsatser och konstigt skit). Ta en klick i handflatan och värm oljan tills den smälter. Fördela i håret, på toppar och slitna partier (vissa bloggar skriver att man ska ha i hårbotten för att håret ska växa, vilket jag inte tror på, därför skippar jag det) Sätt en påse över håret och låt verka i 30-40 minuter. Tvätta håret noga (kan behöva schamponeras två gånger) och avsluta med inpackning. Jag använder Macadamia Natural Oil, världens bästa inpackning för torrt hår. Håret blir mjukt och glansigt och håller i sig emellan tvättarna. Fantastiskt. Hårmagi! image


Blääää

Skrivet 2014-05-03 Klockan 16:19:47

Sitter på Java och försöker få till inlämningsuppgift 2 av 4 som ska vara inne nästa vecka. Lägg till läsning på det. Det är löjligt, det finns inte en chans att jag och min klass hinner i tid. Jag kan inte förstå hur man kan planera upp ett schema såhär. Kan inte beskriva trycket i mitt bröst, medvetenheten om att jag säkerligen kommer att åka på ännu fler restuppgifter. Jag är så jävla less på att plugga nu.


Shoot me down, shoot me bang bang

Skrivet 2014-05-01 Klockan 23:58:07

Usch, har haft en riktig pissdag. Gårdagens valborgsfirande blev städat, dels på grund av snöhelvetet som vräkte ner (behöver inte skriva om hur oacceptabelt det är med snö i maj), och dels på grund av att jag var på "hundfest". Alltså, sällskapet hade sina hundar med och ja, det är som folk som har barn med sig. Typ. Lugna puckar alltså. Vi åt gott och drack med måtta, vilket kändes helt okej eftersom jag ändå skulle plugga idag. Anyways, jag somnade någonstans efter två inatt och vaknade vid tio i förmiddags. Låg kvar i sängen i en timme innan jag tog mig upp och åt frukost, därefter fastnade jag i soffan i ytterligare en timme. Jag var fruktansvärt trött. Det slutade med att jag gick tillbaka i sängen och sov till och från i en timme. Jag kom inte ut på stan förrän halv tre. De senaste två, tre månaderna har jag varit såhär sjukligt trött till och från. Även om jag får mina åtta timmars sömn så är jag fortfarande dödstrött, speciellt på eftermiddagen. Men också även när jag precis klivit upp. Jag har också märkt att folk på jobbet börjat anmärka på att jag ser trött ut. Och det gör jag. De dagarna det är som värst är jag helt rödsprängd i ögonen. Linus fick mig att lova att jag ska kolla upp det. Dessvärre är jag tveksam till att vårdcentralen tar unga trötta på allvar. Men såhär orkar jag inte vara. Nu är det sängdags. Och hörni, det är första maj idag. Shit! De sista bilderna är från helgen, där jag lökade ihjäl mig på Beccas balkong i Örebro och sol-lapande i Mariebergsskogen, Karlstad. Ena dagen sommar och fräknar, nästa dag vinter och snöoväder.


RSS 2.0