Menspillret

Skrivet 2015-02-16 Klockan 14:51:31

Sitter i bibblan och försöker tentaplugga. Har mensvärk och är allmänt mensig och grinig. Eftersom ingen seriöst tagit tag i mensproblematiken tänkte jag själv slå ett slag för den saken. Är ni redo för Bellabus nästa miljardidé? Håll i er, här kommer det... Menspillret! Läkemedlet som lindrar alla de vidriga klassiska symptomen som magont, dåligt humör, uppsvälld mage, känslan av att vara äcklig och ofräsch, men som också lindrar illamående och minskar mängden blod. Varför tar ingen av läkemedelsjättarna tag i detta? 90% av alla menstruerande kvinnor skulle definitivt bli lojala konsumenter! Mensen kan vara riktiga helvetesdagar, speciellt för oss som har ordentliga besvär. Ni vet den senaste Libressereklamen, "Är det sant att man ska stanna hemma när man menstruerar?". Så var det för mig under många år, jag låg hemma och kräktes de två första dagarna. Dessutom blödde jag extremt mycket, förbrukade en nattbinda på två timmar. Det dagliga livet fungerade alltså inte jättebra. Lösningen blev minipiller, men jag mår fortfarande illa de få gånger jag faktiskt får mens (för att inte tala om den svullna magen). Och känslan av att vara ofräsch, ja, den hänger kvar oavsett hur nyduschad man än är. Ett menspiller skulle ju dessutom gynna arbetsgivarna och kommunen då färre kvinnor skulle behöva vara hemma från jobb och skola, statistiska förbättringar osv osv.
 
Så vill du vara med och investera i framtidens stora genombrott för menstruationsbesvär? Swisha över valfritt belopp, helst fyrsiffrigt. Tack!
 
Jag blev förresten mörkhårig för en vecka sedan, en mustig brun nyans med en gnutta rött i. Muchos nöjd!


Detta är kärlekens år ♥

Skrivet 2014-01-08 Klockan 23:48:49

Kära bloggen
 
Mycket har hänt sedan vi senast sågs. Det har hunnit bli nytt år och jag har haft en välbehövlig paus från Gävle. Men framför allt så har jag träffat en prins som fått mig på fall och stulit mitt hjärta, på mindre än en månad. Jag är kär och fruktansvärt lycklig. Det känns overkligt. Efter nästan tre år ute på marknaden började jag tappa hoppet om den där stora, klichéfyllda kärleken som det pratas om. Och helt plötsligt sa det klick, allt föll på plats. Värt den långa väntan. 35 mils avstånd är tufft, men det är för bra för att döma ut på grund av det. Kärlek. Jag är lyckligt lottad. Ser fram emot att få tillbringa 2014 med att lära känna denna fantastiska människa bättre och att bara njuta av lyckan ♥
 
 
 


Hemlängtan

Skrivet 2013-11-21 Klockan 19:43:02

Idag saknar jag mitt kära Örebro. Jag har en intensiv, sugande känsla i magen. Just nu vill jag bara härifrån. Hem till familj och vänner. Hem till lägenheten där jag sover gott och känner mig hemma. Nu var det länge sedan sist, men idag känner jag att jag inte hör hemma i Gävle. Jag hoppas verkligen att jag står ut i 1,5 år till. Som tur är åker jag hem redan om två veckor för jobbhelg, sedan väntar två veckors vistelse över jul och nyår. Som jag längtar..
 
 


Du får inte

Skrivet 2013-11-12 Klockan 21:56:36

Jag är så rädd för det där mörka slutet som är ofrånkomligt. Dödligheten gör sig påmind. Den är okrossbar. Men jag får ju alltid som jag vill. Sluta dö, det kan man inte säga. Helt plötsligt blir jag till en liten fågelunge, långt ifrån flygfärdig. Dödligheten gör sig påmind om hur ensamma vi är i slutändan. Att alla runtom försvinner in i det där mörkret. Jag måste lära mig flyga först.


Skrivet 2013-07-10 Klockan 22:39:00

Det har gått ett år. Ett år. Smärtan skär genom lungorna och tränger luften upp, längre och längre upp i strupen. Jag behöver mer, jag har ju inga reserver. Jag vill skrika i luren att jag behöver dig, att jag inte klarar mig. Kalla kårar av verklighetens kalldusch. Att jag är så ensam. Ett år. Du har missat ett år av mitt liv. Det finns så mycket att berätta som du aldrig kommer att få veta. Mitt liv går dig förbi. Den naiva önskan om kärlek kommer tillbaka efter flera år av acceptans och realism. Och för varje gång ser jag det i din blick, att du försvinner längre bort. Snart utom räckhåll. Jag vill bli rörd, rör vid mig. Stryk mig över kinden, var tillsammans med mig här och nu bara för ett ögonblick. Imorgon ska jag få se det korpsvarta håret med gråa strimmor. Jag har drömt så många nätter..
 
 


Tungt

Skrivet 2013-05-26 Klockan 16:57:14

Idag blir jag lite ledsen när jag ser alla kärleksfulla morsdag-hälsningar på Facebook. Om det var möjligt skulle jag tillbringa dagen med min mamma. Och alla andra dagar. Men det kan jag inte. Jag har haft väldigt svårt att acceptera att det aldrig kommer förändras. Ibland gräver jag ner mig i ett bottenlös grop, för jag hatar det verkligen. Jag vill ju inget hellre än att ha en mamma.
 
Låg i boulognern en stund i solen. Försökte plugga men koncentrationen ville inte infinna sig. Förstår inte varför allt ska krångla hela tiden. Är det inte jag så är det någon annan. Det kanske är lika bra att jag blir borta i två månader från Gävle. Nu blir det gymet.
 


Love bites, but so do I

Skrivet 2013-05-24 Klockan 16:30:00

Haha. Har precis haft en märklig konversation med någon jag valde att utesluta ur mitt liv för ett antal månader sedan. En person som bränt några hål i mig och fick mig att tappa bort mig själv två gånger. Som påstår sig gått vidare och vara såå lycklig men försöker ändå såra mig. Den delen förstår jag inte riktigt, varför söker man kontakt och gräver i det förflutna om man är lycklig och hittat sin "själsfrände"? Svaret är enkelt: det gör man inte. Jag trodde faktiskt att den där elaka sidan hade vuxit bort, men antar att somliga aldrig förändras. Patetiskt. Du kommer aldrig komma åt mig igen, det vet du. Därför valde jag bort dig i vintras. Jag vet att du läser :)
 
 


18 april 2013

Skrivet 2013-04-18 Klockan 22:45:00

Idag är det morfars dag, ja. En dag som gör sig påmind om att han inte finns på jorden, gör sig påmind om att det var fyra år sedan jag sist hörde hans hesa skratt. Har varit nere och ledsen hela dagen. Kunde inte sluta tänka på sista gången jag träffade honom vid liv, en vecka innan han somnade in. Jag klev tyst in i sjukhussalen med mormor eftersom han sov, satte mig på en stol i ett hörn snett emot sängen. Mormor böjde sig över honom och han slog upp ögonen, han såg väldigt trött ut. Jag tittade på honom hela tiden. Det tog en liten stund innan han fick syn på mig och då sprack han upp i det bredaste leendet jag någonsin sett honom le. Minnet av leendet gör så ont, jag hade kunnat få honom att le sådär flera gånger under hans sista vecka. Men jag var så jävla feg. Jag kommer ihåg hur jag kämpade med min ångest, vilken panik jag fick av att vara där på sjukhuset. Att se morfar svag i en sjukhussäng och alla sjuka på avdelningen. Och jag stod bara ut i två timmar innan det kändes som att jag skulle kvävas till döds, sedan gick jag. Jag orkade inte vara kvar. Och jag minns inte om jag sa att jag älskade honom eller inte. Troligtvis inte. Jag sa det när jag fick reda på att han hade cancer, då sa jag det medan jag grät i hans famn. Morfar var ju min beskyddare. Jag hade ingen innan och ingen efter. Och han drömde om mig mot slutet. Vaknade på nätterna och frågade efter mig, det har mormor berättat. Vi hade en varm relation. En väldigt fåordig, men kärleksfull relation. Vi hade ett speciellt band, morfar och jag. För evigt i mitt hjärta ♥


Hold on

Skrivet 2013-04-15 Klockan 00:54:44

Jag gillar inte att må konstigt. Känner mig vilsen och tom och saknar mina vänner fruktansvärt mycket. Tror att mycket har att göra med att jag knappt har rotat mig något här i Gävle, trots att jag bott här i över sju månader. Visst, jag trivs betydligt bättre än i höstas, men mitt så kallade studentliv är ju ett rent skämt. Jag har inte lärt känna så många som jag hade önskat och i klassen känner jag mig som elefanten i rummet. Den som inte passar in, den som är på en annan våglängd. Kanske kommer jag aldrig hitta rätt här och passa in i Gävle. Tungt att tänka på. Men om en och en halv vecka åker jag hem och stannar över Valborg i alla fall. 
 
Bilder från veckans femte och sista gympass.


Go blindly completely

Skrivet 2013-04-09 Klockan 22:29:13

Nä, nu är det för mycket på en gång. Jag försöker att hålla ihop mig själv fast det känns som att hela jag vittrar sönder. Jag är slut. Sov knappt inatt, hade seminarium imorse, jobbade och tränade ett kasst pass. Orkade bara en timma. Jag vill ingenting, bara sova. Orkar inte ens gråta. Det lilla som orkar sig upp i tårkanalerna gör bara ont. Nu är jag väldigt personlig men det är jävligt svårt just nu. Och denna oro som bara maler och dödar aptiten är outhärdlig. Jag är så rädd, livrädd!
 
 
Gladare bilder från utgången i lördags. Förkrök med Jan och Pascal och Allstar med Frida och brudarna.
 



Smärta, saknad

Skrivet 2013-04-07 Klockan 14:59:41

Usch vilken pissdag. Jag drömde om henne inatt, jag hatar det! Hela dagen blir förstörd. Det var så realistiskt, inget overkligt som att allt var normalt och idealiskt. Men så som jag önskar att det kunde vara. Och jag såg henne, hon stod framför mig. Det var så länge sedan hon gjorde det och länge sedan jag hörde hennes röst. Och helvete vad det gör ont, hela kroppen värker. Lidande ända in i själen. Men mina tårar leder ingenstans och inte min desperata önskan heller. Det kanske är så att jag får bära med mig denna tomhet och acceptera att den aldrig kommer fyllas ut. Det som gör att jag alltid känner mig som den som inte passar in någonstans. Men jag skulle göra allt, jag skulle göra tamejfan allt för dig!
 


Söndagsångest

Skrivet 2013-03-17 Klockan 21:29:53

Gud vad seg jag har varit idag. Blir dessutom alltid på extra myshumör dagen efter, tråkigt att behöva vara ensam. Har lite ångest efter att jag tryckte i mig en pizza. Måste skärpa till mig med kosten. Och mitt reportageskrivande går just nu åt helvete, fan fan fan! Jag är så omotiverad så det inte är sant, just nu är siktet inställt på jobb och tjäna pengar. Jag vill ha tillbaka gnistan igen, som jag hade vid terminsstart och två månader fram. Bilder från gårdagens utekväll och dagens slöande.
 
 


Saknad

Skrivet 2013-02-24 Klockan 12:41:00

 
Den första bilden är tagen i Örebro 12.02.12. Nu ett år senare bor jag visserligen i en annan och betydligt snöigare stad, men sådär ser det fan inte ut i Örebro nu vad jag vet. Jävla snöhelvete. Skitvinter. Kommer säkert vara såhär jävligt en månad till, usch. Jag saknar förra våren, i alla fall första delen. Jag var lycklig, hade vänner omkring mig och var hyfsat nöjd med min tillvaro. 
 
Känner mig deppig eftersom solen skiner och himlen är klarblå, vilket vädret inte varit på flera veckor. Men jag är fast inne i lägenheten med mitt ångestplugg. Usch. Ibland undrar jag om jag inte ska hoppa av och börja jobba istället. Känner mig så värdelös när jag halkar efter. Jag skrev en halv A4 inatt i alla fall. Men då har jag en ledare och en recension att spotta ur mig till imorgon! JIPPIE!


Coffee and cigarettes

Skrivet 2013-02-05 Klockan 10:29:07

Åh vad jag älskar mina morgnar. Frukost och kaffe, inget slår morgonkaffet. Ibland drömmer jag mig tillbaka till min tid som rökare då man gick ner på första rasten med en kopp kaffe och en cigg. Det var så skönt att komma ut från jobbet och pausa lite, speciellt soliga vår-och-sommardagar. Helt underbart. Nu har det gått 1 år och 3 månader sedan jag slutade röka. Sjukt vad tiden går fort. Och helvete vad jag kämpade. Jag är som sagt inte helt rökfri, jag feströker fortfarande. Men jag ser mig som en icke-rökare och jag kommer aldrig börja igen. Det är inte värt det.
 
Idag skippade jag mitt seminarium, första gången jag skolkar sedan jag började plugga. Dock så har vi fem stycken frivilliga seminarium nu och jag har bara missat ett. Vissa i min klass skiter i alla frivilliga seminarium. Idag ska jag köpa tågbiljett för imorgon åker jag hem till Örebro, sedan ska jag en sväng tillbaka till frisören och snygga till min ombre (och bleka bort ett par små bruna fläckar som hamnat på det blonda). Blir ett hårt och långt pass på gymet då jag inte kommer kunna träna mer under resten av veckan. Måste packa om också, suck. Är så trött på att behöva åka till Örebro för att jobba, jag måste verkligen fixa ett extrajobb i Gävle. Har sökt ett som skulle passa mig perfekt, så jag håller tummarna för det. 
 


Drogad?

Skrivet 2013-01-27 Klockan 01:13:49

Haft en riktig helvetesdag idag. Igår var jag på Kåren med Rebecca, Veronica, hennes rumskompis och några ekonomstudenter. Vi hade riktigt kul på förfesten och dansade loss på Kåren i lilla rummet där det bara spelades 90-tals hits. Bland annat Macarena och Bailando, hells yeah. På förfesten drack jag en flaska vitt, ganska svagt, 11%. På Kåren drack jag två öl och var lite smålullig, men hade full koll som vanligt. Jag hatar att tappa kontrollen, kommer aldrig till den nivån. Men sedan beställde jag in en drink för ovanlighetens skull. En fireball-drink. Den var skitäcklig men jag drack upp den. Och efter den så spårade allt. Jag blev helt väck, totalt jävla wasted. Kändes som att jag hamnade i någon slags trans. Tappade kontrollen helt. När jag kom hem kunde jag knappt stå upp och mitt balanssinne var helt fucked up. Ramlade in i väggar och möbler, fick krypa på golvet. Spydde tre gånger och lyckades mirakulöst nog ta mig till sängen.
 
Idag vaknade jag vid 11-tiden och kände som att en ångvält kört över mig. Tog mig till soffan på skakiga ben och åt två knäckebrödsmackor och drack massa vatten. Låg kanske i en kvart innan jag var tvungen att ta mig till toan och spy som en gris. Som att kroppen fått i sig något som är dåligt och måste bli av med det. Som när man är sjuk. Sedan hamnade jag i soffan, orkade inte ens resa mig upp och gå tre meter till kranen för att hämta vatten. Låg hela dagen i soffan och sov till och från. Klockan 17.30 mådde jag tillräckligt bra för att orka ta mig ut ur lägenheten till pizzerian som ligger i mitt hus. Jag har aldrig varit med om värre bakfylla i hela mitt liv. En kompis är säker på att jag blev drogad och en annan säger samma sak, eller att jag blev alkoholförgiftad. Den sista drinken var ju jävligt stark. Hur som helst så var det riktigt vidrigt. Jag skulle ut och fira Frida på Allstar idag, men det var ju bara att glömma. Är helt slut, min kropp är slut. Ska hoppa i säng nu. Bilder från gårdagen då det fortfarande var roligt.
 
Tacopizzan är det enda som varit bra idag!


Mitt 2012 - No pain, no gain

Skrivet 2013-01-13 Klockan 01:16:00

2012 har för mig varit generellt sett ett skitår med några ljusglimtar. Året började bra, festade och hade kul med vänner, shoppade och levde ganska gott. Fick även uppleva en härlig vårförälskelse. Mars var nog årets lyckligaste månad för mig, jag mådde riktigt bra då. Sedan lät jag en person komma emellan och förstöra allt, vilket gjorde att min sommar kantades av tårar och sorg. Årets höjdpunkt var i alla fall Turkietresan med grabbarna, två veckor av solande/badande, festande, god mat och avslappning. Det behövdes. Längtar tillbaka så fruktansvärt till älskade Kleopatrastranden, ska försöka att spara ihop pengar och ta mig dit detta år igen. Det andra bästa ögonblicket var när jag den 6 augusti fick antagningsbeskedet till min utbildning. Veckorna innan min flytt var riktigt hemska, jag grät mig till sömns varje natt för att jag var så överrumplad av allt. På tre veckor skulle jag gå från jobb och lägenhet i Örebro till plugg, bostadslös i Gävle. Men allt löste sig. Och första tiden i Gävle fram till oktober var riktigt bra, sedan började det krisa. Förälskade mig också i en person som inte var alls bra för mig. Den 5 november var årets tredje bästa upplevelse, när jag tatuerade mig för första gången. Jag har haft en riktigt tuff höst som bara dalade nedåt. Mycket privata problem. Årets sista dag var dock riktigt bra, den tillbringade jag med några av mina finaste vänner (se bilder).
 
Så vad kan jag dra för slutsatser? Jag har blivit sårad, lurad, sviken, lämnad. Jag förlorade en väldigt nära vän, men jag kom två av mina vänner mycket närmre. Och även fått nya bekantskaper i Gävle. Jag har vågat släppa taget om tryggheten och kastat mig ut i världen, som jag aldrig vågat förr. Jag har vågat trott på mig själv och min styrka. Jag har fått ett nytt, mer optimistiskt synsätt på världen. Och framför allt, jag har blivit mer vältränad än jag någonsin varit. No pain, no gain.
 
Bilder från nyårsafton. Glömde dessvärre min systemkamera i Gävle, så alla är tagna med mobilen. Man ser inte min fina makeup så bra på bilden. Sotade i svart/brun/brons och la på guldglitter. Världens roligaste nyårsfest med sexställningslekar, skratt och alldeles för mycket alkohol. Tolvslaget firades in på Strömpis veranda och sedan fortsatte efterfesten med hundgos och transaktiviteter.
 
 
Bakisnyllet nr. 1 får avsluta bildserien, haha! Mådde så jävla kasst på nyårsdagen..


Skrivet 2013-01-07 Klockan 23:22:53

Mitt hjärta blöder. För att det svenska samhället tillåter att psykiskt sjuka lever i misär. Det är så hemskt och vidrigt, jag mår illa. Vill kräkas. Känslan av maktlöshet är fan den värsta. Att vara helt handfallen och inte kunna ändra på något. Det gör så ont, ont i mitt hjärta. 
 


Thoughts from a trainride

Skrivet 2013-01-02 Klockan 19:58:43

Finns det något som heter "tredje gången gillt" i en relation? Eller finns det någon slags måttstock som avgör när sista bron är bränd? Man kan ju inte vara så korkad att riskera ett brustet hjärta för tredje gången av samma person. Men tänk om det faktiskt krävs så mycket motgångar och att man går skilda vägar en tid för att inse vad man förlorat och hitta tillbaka till varandra. Kan man bli lycklig med någon när ens gemensamma förflutna är så smutsigt och ärrat? Det bästa är kanske att låta the past be the past och vara glada för varandras skull. Mycket att tänka på. En timma kvar på tåget till Gävle. 
 


3 december 1962

Skrivet 2012-12-03 Klockan 15:22:14

Utan dig hade jag inte haft någon plats på denna jord. Och trots allt som är förstört och aldrig kommer igen så är du och kommer alltid att vara min pappa. Jag kan trycka ner den, men min omtanke och oro försvinner aldrig. Du har levt ett hårt liv, du har gett mig ett hårt liv, vår relation är kylig. Men jag vet att du vill. Grattis på din 50-års dag, kära pappa.
 


She said she don't know me.. Anymore

Skrivet 2012-12-02 Klockan 17:15:00

Fyfan. Snart kommer jag få påsar under ögonen. I fredags natt låg jag vaken till halv fem-fem där någonstans. Inatt kollade jag på klockan sista gången vid tre. Är helt förstörd. Känns som att någon hällt vitpeppar i ögonen på mig. Det är alldeles för lite sömn och för mycket problem för att jag ska fungera normalt just nu. Och det är ju plugget som får ta den största smällen. Jag orkar varken läsa eller skriva. Helvete. Jag tänkte dra till gymet och köra veckans sjätte pass men då sa min faster ifrån. Hon är det närmsta jag har i mamma-väg, så det är hon som brukar stå för sådan typ av oro. Och det är ju trevligt att någon bryr sig. Så jag lyssnade på henne och stannade hemma. Om jag inte kan börja sova snart så blir jag tvungen att be om medicin. Och det vill jag inte, sömntabletter är fruktansvärt vanebildande. Men vad ska man göra? Gå sönder?
 
Låg i sängen och ville dö fram till halv ett. Var ute en liten sväng och tog några kort med mobilkameran i det vackra vinterlandskapet. Det är vackert men bedrövligt. Kändes som att det var -30° utomhus. Minst. Jävla norrland. Jag avskyr vinter, det gör jag. Men jag kan erkänna att det är väldigt vackert när det är isande kyla och klar himmel med sol. Nu måste jag (måste måste måste) städa klart och få upp julpyntet. Kaffe är obligatoriskt.
 
 


Tidigare inlägg
RSS 2.0